Nu drar jag till Göteborg.

                

Ikväll blir det Kaizers Orchestra.

Igår gick jag ut på en vårpromenad. 

               
Jag gillar björkar.

                

                
  I skogen är blommorna på g.

                
Här är mitt landborgsträd som jag hälsar på lite då och då.

                 
Vid min favoritplats på landborgen kan man läsa en dikt.

Det finns hopp om våren!

Igår när jag stod i duschen vart det lite som en ny upplevelse. 

Jag spelade Ted Gärdestad på relativt hög volym i vardagsrummet och plötsligt hör jag mig själv skråla med. Jag har nog inte sjungit i duschen på 10-15 år. Men det var en skön känsla vill jag lova. Ted har en förmåga att inbjuda till "hellre än bra-sång". Jag brukade till exempel sjunga hans låtar högt och falskt för min hästapålle, när vi red på ensliga(?) stigar. Från och med nu ska jag alltid duscha till Ted.

                         

Det hände en sak till där i duschen. Jag upptäckte vilket trevligt ljus det är bakom mitt röda duschdrapperi. Tänk att jag aldrig tänkt på det tidigare, det har ju trots allt sett likadant ut i 2,5 år. När jag tittade upp mot det (gul)vita taket och såg det röda rynkade duschdrapperiet fick jag en stark längtan att ha en duschmössa också med ett fint mönster och en rynkad kant längst ner. Bara för att det skulle vara fint och passat in i "the moment". 

Detta är min Ted Gärdestad-favorit, Come Give Me Love. 

           

Varför är sorgligt så vackert?

Tacka vet jag melodifestivalen på 80-talet.

            

Dagens koreografer, släng er i väggen! Det är dans med inlevelse som gäller.
Och mikrofoner med sladd.

Fast nu var det inte melodifestivalen jag ville hylla, utan Ted Gäredstad. Han ligger mig varmt om hjärtat, väldigt varmt.

            

Påsken är snart förbi. Vilken påsk? Jag har inte märkt den. Tänkte rädda situationen igår med att måla några ägg. Kokte tre stycken men kom inte längre än så, eftersom jag inte kunde hitta mina vattenfärger. Typiskt! 

Jag har lagt av nu. Björnespelet gör mig aggressiv.  Det är onödigt. Men jag slutar med flaggan i topp. Mitt slugilltiga rekord ligger på 108 träffar.

Trots min svåra förkylning tog systern risken idag och bjöd hem mig på våfflor. Det uppskattades enormt. Mitt påskfirande (vilket?) har varit väldigt isolerat från omvärlden. Promenaden dit på 15 minuter gjorde mig matt, men det var det värt. Våfflorna smakade supert.

            
Lillen tar igen sig lite under bordet.

             
Våfflor vankas.

             
Smarrigt!

Jag har en ny favorit låt. Om ni vill höra vilken kan ni lyssna här:  
    
            

Han heter Jason Mraz och låten I'm yours.

Jag måste stänga av tv:n som visar en konsert med en mer än salongsberusad Amy Winehouse, så jag kan lyssna på Jason Mraz om och om igen.

              

Jag vill inse dessa isländska pojkars storhet.  

Visst gör Sigur Rós vacker och mystisk musik. Men hur kan så många tycka att det är så fantastiskt? Jag ska förklara hur det ser ut ur min synvinkel, sen önskar jag att få en förklaring tillbaka av en så kallad fantast. Jag tror nämligen inte att min syn stämmer överens med fantasternas.

Först och främst ser alla låttitlar ut som namn på islandshästar. Det är fint.

I övrigt tycker jag att all musik låter som ett vackert soundtrack till en isländsk film som handlar om en ensam ung man, vid namn Leifur, som lever med och för sin hästflock. Han rider kulle upp och kulle ner och ibland måste han gömma sig själv och alla hästarna i en grotta för att komma undan vulkanutbrott. En gång blir en liten häst sjuk men Leifur behandlar den med alla huskurer han känner till. Den lilla hästen är så nära att dö men så slår den upp ögonen, reser sig och blir frisk igen. En dag träffar Leifur den sorgsna flickan Salka. Kärleken bryter lös inom kort och de båda blir djupt föräskade och lyckliga. Till och med det mörka, tunga isländska klimatet verkar ljusna lite. De får två barn, en flicka och en pojke. Men plötsligt blir Salka sjuk och mörkret lägger sig igen, hon dör bara 37 år gammal. Leifur sliter vidare som ensamstående far och med sina hästar. Det är en sorglig men vacker historia, Leifur har fått en skärva av det underbara livet. Han har det till viss del kvar genom barnen, men det hela haltar utan hans älskade Salka. Filmen är fåordig, men känslorna förmedlas ändå, genom naturen och självklart musiken.

Vackert men sorgligt. Sigur Rós.

Dagens tidsfördriv:

                                        

Björne skriker och blodet spruter. Inget för känsliga med andra ord.
Mitt bästa är 87 träffar. Klå det!

Uppdatering kl 14:50 : nytt rekord är slaget, 91 träffar!

Uppdatering kl 15:14 : nytt rekord på 95 träffar. Björne är tuff och kaxig. Han skriker "Hårdare kan du!", "Ååh fegis!" och "Min mamma slår ju hårdare än du och snigel slår hårdare än du" fast att ögat är blått och blodet rinner ur nosen.

Uppdatering kl 21:41 : nytt rekord 97 träffar.

Jag gick till teaffären idag, i mina stövlar med klack. I morse när jag skulle ta på mig ytterkläderna konstaterade jag att jag inte hade några vattentäta vardagsskor. Hål i stövlarna och tretornskorna läcker i sulan. Alternativen för torra fötter var stövlar med klack och så gummistövlar så klart. Men jag kände inte för röda gummistövlar. Det hade blivit för mycket tillsammans med den prickiga känningen. Så därför gick jag in i teaffären i stövlar med klack.

Att handla te i teaffär är trevligt. Två sorters te och en teburk var vad jag var ute efter. Jag slog till på en klassisk kinesisk teburk. Tesort 1 fick bli det säkra kortet citron och yoghurt. Tesort 2 däremot blev en bubblare, chokladdoppade jordgubbar. 

Damen vid disken förpackade mitt te och slog in burken i papper. Sedan stoppade hon allt varsamt i en påse, tvinnade ihop handtagen och räckte det hela över disken till mig. Lite gammeldags men mycket speciellt.

           

Nu är det tea time! Gissa vilken sort jag är sugen på!?

Igår gick jag en morgonpromenad i skogen. Snödropparna hade tittat fram på sina ställen. Både rosa och vita. Det kändes verkligen att våren var på gång.

Men sen kom eftermiddagen och snön. Sådant gör mig förvirrad.

Tågturen till Malmö i morse var trots allt himla fin. Jag kunde inte tillåta mig att somna utan var tvungen att titta ut på det vackra vinterlandskapet som svischade förbi.

             

I fredags efter skolan (3 h seminarium som höll på att aldrig ta slut), utmanade vi ösregnet och gick till Möllan och en finkrog vid namn Nyhavn och drack öl. Det smakade godare än på riktigt länge så vi blev sittande där ett bra tag. Det var latjo! 

                       

                       

På kvällen lockade Caroline med mig till Ida för att titta på Let's dance. Det blev det inte mycket till Let's dance, majoriteten föredrog så ska det låta. Jag säger bara dagens ungdomar(?). Men sen spelade vi TP och då fick jag äran att vinna tillsammans med Kristoffer. Det är faktiskt sant! Ingen fuskade, det såg Caroline till.

Carolines mamma Monica är min mat&kost-gudinna. Hon har koll på vad som är nyttigt och bra och lagar alltid lika god mat. I lördags fick jag ta del av hennes vegetariska lassagne. Ljuvligt! Efter en långpromenix med tre förvirrade hundar och två flamsiga flickor var det melodifestival&drink-dags. Om årets sclageromgång har jag inte mycket att säga, jag hittade aldrig någon favorit. Modern schlager är nog inte min grej.

Trots Ikas dansspray på youtube, blev det inte mycket till dans i lörags. Vi drack öl istället, först på GP och sen på PL 13. Gott, gott, gott. Mitt ölsinne har fått nytt liv. På GP blev vi förolämpade av en kille som självmant försökte gissa vår ålder:
- 24-25 kanske, fast ni kan lika gärna vara 40. För du har blommigt på dig (sa han till mig) och du har en sån där scarf som man har för att se yngre ut (till Caroline).
Men jag tog inte illa upp för han hade ridjacka och det säger det mesta om honom. (Dömmer han så dömmer jag.)

Söndagen startade friskt med en promenad i Pålsjö skog tillsammans med Jenny och taxarna. Vädret var fantastisk! Men varken Jenny eller jag var vid våra sinnens fulla bruk så musten gick ur mig och resten av dagen fick gå i väldigt lågt tempo. 

                         

Igårkväll kom mamma&Clas och hämtade taxarna. Det var synd.

          

Caroline blandar drinkar. Snart blir det dans. Sen ska vi dricka öl.

Godkväll!

I morse steg jag upp kvart i sju, hoppade in i duschen, klädde på mig och fixade mig lite. Sen tog jag på mig gummistövlarna, selade vovvarna (ja jag är ju taxvakt, trots det har jag inte lagt upp en enda bild, än) och gick ut i morgonluften. Efter morgonpromenaden baxade jag in hundarna i bilen och körde och lämnade dem på mormors "hunddagis". 

Förmiddagen spenderades i Malmö med heta diskussioner om kärlkramp och hjärtsvikt. Jag missade dock starten, eftersom jag hoppade på fel buss vid centralen och fick en 30 minuters sightseeing-tur i östra hamnen. Men busschaffisen var kul, han sa att jag bara skulle sitta kvar och långt om länge anlände vi faktiskt till södervärn. När jag klev av vinkade han glatt hejdå till mig. 

När skolarbetet var kirrat gick jag en sväng i stan och köpte på mig lite av varje. Hårklämmorna var jag bara tvungen att ha, de är nostalgiska. Nagellacket var på rea (12:50 kr). Hjärtana längst till höger är en disktrasa.

                             
              

Kylskåpsmagneten till höger kostade 5 kr och passar utmärkt i mitt kök (Anna-Karin fick en också, i inflyttningspresent). Magneten till vänster fick jag av Caroline när hon varit i Costa Rica, den är min finaste.

Jag köpte förrästen en lång, halvstor tunn, blå kofta på monki också. Den kanske åker på imorgon.

Eftermiddagen bjöd på varma jordgubbar, glass och kaffe hos Anna-Karin. Hennes nya lägenhet var så mysig, jag kände mig hemma direkt. Jag kan inte komma på varför, men den är bara så himla rätt. Där ska jag hälsa på ofta!

            

Igår bjöd jag mormor på middag, pasta med laxsås blev det.

Efter maten behövde vi kaffe-kaga. Jag passade på att ta fram farmors gamla kina-service. Den användes tydligen flitigt när hon hade syjuntan hemma hos sig, långt ute på den gotländska landsbygden.

                        

Jag förstår inte vem som bryr sig så lite om sin glasfibernagelfil att personen i fråga tappar bort den i min soffa. Jag ska nog lämna den till polisen, fast egentligen är det ju synd om den kommer tillbaka till den oansvariga ägaren/ägarinnan.

Denna gången gick det ju bra för filen, men vem vet hur det kommer att sluta nästa gång. Något säger mig att ägaren/ägarinnan är en aning oansvarig, åtminstone när det kommar till nagelfilar av finaste glasfiber.

    

Hej min vänner!

Idag sitter jag i min röda soffa med en tax till höger om mig och en annan tax till vänster. Trevligt!

Bloggen har legat lite på is den senaste veckan, jag har liksom inte haft tid och inget vettigt att skriva heller (som om jag någonsin har det).

Men nu är jag i alla fall här. Denna tisdag är en så kallad fixardag. Ingen skola i Malmö men desto mer plugg här hemma, plus massa andra saker som måste fixas. Än så länge är det enda jag åstadkommit en långpromenad i skogen med taxarna och Emmi.

Nu återstår en hel drös av saker att ta tag i. Först och främst måste jag lära mig allt och lite till om hjärsvikt och hur en synaps går till, sen hade jag tänkt mig en sväng med Pers röda lilla golf. Jag skulle vilja ta mig en titt på några mobiltelefoner på Elgiganten och sedan en sväng på Väla och kanske även IKEA. Avslutningsvis får det bli storhandling på Maxi. Innan dess måste jag även komma på vad jag ska bjuda mormor på för middag imorgon. Något tips någon? 

 Någon av de här telefonerna skulle jag kunna tänka mig att äga.

                    

Nu ska jag ta mig an stackars Karin med hjärtsvikt och se vad jag skulle kunna göra för henne.

På gensyn!

       
Bild av Nisse Schmidt.

Igår var jag på vasaloppsspinning. Det var fruktansvärt festligt! Spinning i 3 h för den som kände för det (man fick komma och gå precis som man ville) och vasaoppet på storbild. Varje halvtimme serverades blåbärssoppa och banan och en ny instruktör tog över. Jag slet i 1 h och 15 min, det fick räcka.

Framåt kvällningen firade Caroline och jag söndag med godis, nagellack och 60-talsserien på 9:an. Efter nagellackandet drabbades vi av Håkan-yra. Denna var kanske aftonens favorit:

          

Det var söndagen det. Idag blev det måndag och jag har varit i skolan hela dagen och lärt mig en massa om stroke. Nu sitter jag här hemma i min mysiga lägenhet (ja, för den känns himla mysig ikväll!), medan snön faller där ute. Håkan skrålar fortfarande och det kommer nog fortsätta att göra ett tag till känns det som.

             

Jo katterna har  lämnat mig nu och åkt hem till sin riktiga husse och matte. Det är allt lite tomt utan dem. Lägenheten känns livlös, som en luftmadrass utan luft ungefär.

Men någon kattant kommer jag nog aldrig bli, jag tycker helt enkelt de stökade lite för mycket. Visst de var inte så galma än men att ständigt behöva trampa i kattsand och jord och inte få sova i lugn och ro är inte så ball tycker jag.  

Men de höjer helt klart mysfaktorn i hemmet. Det är ju bara det att allt har sitt pris. Nu ska jag städa bort resterna efter dem (oj vad makabert det lät), katthåren alltså och återställa lägenheten till sitt vanliga skick.

Tack vare den nya Håkan-hypen som börjat sprida sig var jag bara tvungen att leta fram den gamla Känn ingen sorg för mig Göteborg-skivan. Med den på hög volym blir städningen genast lite muntrare.