Idag smällde det stort!

Caroline, Anna, Sanna och jag har varit på Ullared. Fem timmar spenderade vi i det enorma varuhuset.

Innan vi entrade tog vi en kaffe&kaga-fika på parkeringen. Jag hade bakat muffins och Caroline bidrog med den stora kaffetermosen. Sanna berättade en rolig muffins-historia om när hon blev bjuden på sin väns flickväns muffins som var fruktansvärt torra och otäcka. Antagligen fruktade hon detsamma när jag sa att jag bakat. Men där fick hon tji! Mina var som saftiga små kladdkakor! 

            

12 miljoner bakplåtspapper säljs varje år på Gekås, jag är en av dem som bidrar till denna siffra i år.

I övrigt köptes det diverse kraffs, allt från ducshcreme och tandborstar till dvd-filmer och mysbyxor.

Ullared är ett förundransvärt fenomen!

...mer glädje å musik!

Helgen var som en dröm. 

             

Öl vid havet med i fredagskväll.

Sol och bad på gröningen på lördagen. Ja, jag tog årets första dopp 10:e maj i år. På kvällen grillning hos mamma&Clas. 

             
 
            

Söndagen bjöd på ännu mer sol på gröningen. På kvällen lekte Anders grillmästare och drog igång grillen på sin balkong(!). Det gick förvånansvärt bra. Sedan imponerade han med finfin efterrätt. Bär och citronmeliss gratinerat med vit choklad, serverat med glass. Ljuvligt!

men ändå ogräs.

              

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge.

Första hälften av dagen spenderades på landsbyggden i dubbelvikt ställning. Gräsmatteutrullning var aktiviteten. Broderns hus i Bräcke var platsen. Bortsett från dagens träningsvärk var det härligt att vara ute i friska luften, få grillad korv till lunch och en öl som avslutning.               

Efter dusch, tillpiffning och lite vin var det dags för dagens, kanske årets, höjdpunkt: 

                

Självaste Johan Glans på konserthuset!

Systern hade "Johan Glans-klänningen" på. Vi skrattade konstant i två timmar. Han är bara så festlig.

          

Festligheterna fortsatte sedan med pastasallad, mer vin, kex&ost och choklad. Natten avslutades värdigt i stan med dans och öl på tivoli.

Den inoficiella barbent-premiären. När min mamma var liten var det obligatoriskt att vara barbent denna dag. Oavsett väder. Knästrumpor var dock tillåtet. Kanske är det en tradition att hålla på? Knästrumpor är ju fint!

---

Jag vill åka till Ullared, någon som vill följa med?

             

... och tre dagar framåt.

Plugg, plugg, plugg. Det var inte igår man råpluggade så här, eller jo det var det ju. Men inte i förrgår precis.

Min hjärna är som besatt av människans anatomi, fysiologi och sjukdomar. Det är det enda jag tänker på. Jag drömmer om det. Och jag pratar inte om något annat. Förlåt mina vänner. Jag hoppas det hela är passé på fredageftermiddag.
 
Jag har haft roligare kan jag erkänna. I helgen till exempel. Tiom Räisänen-konsert med Anders, Caroline och Sanna i fredags. Väldigt najs och mycket god rom. Lördagseftermiddagen spenderades på Nimis. Caroline fotade hejvilt. Ja Anders fotade också såklart, men de bilderna har jag inte sett till. På kvällen fick vi till en grillpremiär hos Daniel, en ica-vän till Sanna. Lite allt möjligt annat folk var också där. Det var som kalas. Såndana här helger vill jag se mer av.

Nu är det dags för dagens fjärde mugg kaffe och lite endokrinologi. 

När man ger sig ut med Emmi, vet man aldrig hur det ska sluta. Vad gäller shopping, lyckas hon alltid få mig att köpa saker jag aldrig skulle ha köpt på egen hand. Jag gillar det!

Dagens uppgift var Friskis&Svettis prislista över träningskort, vilket vi också började med att beta av.

Sen hände det grejer. På H&M förälskade vi oss i dessa små drömmar. Efter provrummet fanns ingen återvändo, det  var bara att slå till. 

                          

Inköpet väckte mitt begär och inom kort hade jag shoppat ett par svarta plastpärlörhängen på Glitter och ett par Wayfarer-brillor på Åhléns.
(Bilden visar ett par äkta Ray-Ban Wayfarer.)

                                          


                          

Eftermiddagen avslutades värdigt på Ebbas fik. Vi testade lite nymodigheter, i form av kaffe med vaniljvisp, lakritsmarräng(!) och hövding (den sista är kanske inte så ny). Gott, men minst sagt tjusigt.

                          

När blev klockan 13.49?

Jag har precis avslutat frukostgröten och påbörjat frukostkaffet.

Jag vaknade och gick i och för sig upp 10.55. Lagom för att konstatera att min tvättid var pasé om 5 minuter. Förvånad över den långa, oplanerade sovmorgonen satte jag mig framför datorn istället för att sätta igång med plugget. Och nu sitter jag fortfarande här och klockan har hunnit bli 13.52.

Jodå, så att så är det.
          
          

Idag (som många andra dagar) är det perfekt att lyssna på Håkan Hellström.

Göteborg var kalas!

Här kommer lite festliga bilder från en härligt galen helg:


Caroline hittade sina livs drömbrillor.


Blommig toalett.



Konsertpepp. Katta i sin nya scarf och jag i min nya hårklämma. Båda prylarna inköpte i Göteborgs kanske gulligaste affär, Prickig Katt.



Kaizers Orchestra på Trädgår'n. Kanonkonsert! Mustasch-mannen klar favorit.



Nattamat. Diskussionsämne: kändismöten.


Melodikrysset på lördagmorgonen i vanlig ordning.


Tvillingarnas 14-årskals på G.


Lördagsmys.


Henri.


Dansen tilltog i takt med Asti-flaskorna.


Jag.


Katta och Maria.


Frisse, Henri och David.


Finfina fjortisflickor.


Henris svartklubbs-outfit gjorde starkt intryck på mig.


Partykidsen.


Vi andra stannade hemma för att äta chips och dipp.


Sushi-time före hemresan på söndagen.

Jag ser kanske lite snällare och vänare ut än vanligt på bilderna. Det beror på att jag åkte på en dumdum ögoninflammation lagom till helgen, vilket innebar sminkförbud.

I övrigt. Göteborg, I like!

Nu drar jag till Göteborg.

                

Ikväll blir det Kaizers Orchestra.

Igår gick jag ut på en vårpromenad. 

               
Jag gillar björkar.

                

                
  I skogen är blommorna på g.

                
Här är mitt landborgsträd som jag hälsar på lite då och då.

                 
Vid min favoritplats på landborgen kan man läsa en dikt.

Det finns hopp om våren!

Igår när jag stod i duschen vart det lite som en ny upplevelse. 

Jag spelade Ted Gärdestad på relativt hög volym i vardagsrummet och plötsligt hör jag mig själv skråla med. Jag har nog inte sjungit i duschen på 10-15 år. Men det var en skön känsla vill jag lova. Ted har en förmåga att inbjuda till "hellre än bra-sång". Jag brukade till exempel sjunga hans låtar högt och falskt för min hästapålle, när vi red på ensliga(?) stigar. Från och med nu ska jag alltid duscha till Ted.

                         

Det hände en sak till där i duschen. Jag upptäckte vilket trevligt ljus det är bakom mitt röda duschdrapperi. Tänk att jag aldrig tänkt på det tidigare, det har ju trots allt sett likadant ut i 2,5 år. När jag tittade upp mot det (gul)vita taket och såg det röda rynkade duschdrapperiet fick jag en stark längtan att ha en duschmössa också med ett fint mönster och en rynkad kant längst ner. Bara för att det skulle vara fint och passat in i "the moment". 

Detta är min Ted Gärdestad-favorit, Come Give Me Love. 

           

Varför är sorgligt så vackert?

Tacka vet jag melodifestivalen på 80-talet.

            

Dagens koreografer, släng er i väggen! Det är dans med inlevelse som gäller.
Och mikrofoner med sladd.

Fast nu var det inte melodifestivalen jag ville hylla, utan Ted Gäredstad. Han ligger mig varmt om hjärtat, väldigt varmt.

            

Påsken är snart förbi. Vilken påsk? Jag har inte märkt den. Tänkte rädda situationen igår med att måla några ägg. Kokte tre stycken men kom inte längre än så, eftersom jag inte kunde hitta mina vattenfärger. Typiskt! 

Jag har lagt av nu. Björnespelet gör mig aggressiv.  Det är onödigt. Men jag slutar med flaggan i topp. Mitt slugilltiga rekord ligger på 108 träffar.

Trots min svåra förkylning tog systern risken idag och bjöd hem mig på våfflor. Det uppskattades enormt. Mitt påskfirande (vilket?) har varit väldigt isolerat från omvärlden. Promenaden dit på 15 minuter gjorde mig matt, men det var det värt. Våfflorna smakade supert.

            
Lillen tar igen sig lite under bordet.

             
Våfflor vankas.

             
Smarrigt!

Jag har en ny favorit låt. Om ni vill höra vilken kan ni lyssna här:  
    
            

Han heter Jason Mraz och låten I'm yours.

Jag måste stänga av tv:n som visar en konsert med en mer än salongsberusad Amy Winehouse, så jag kan lyssna på Jason Mraz om och om igen.

              

Jag vill inse dessa isländska pojkars storhet.  

Visst gör Sigur Rós vacker och mystisk musik. Men hur kan så många tycka att det är så fantastiskt? Jag ska förklara hur det ser ut ur min synvinkel, sen önskar jag att få en förklaring tillbaka av en så kallad fantast. Jag tror nämligen inte att min syn stämmer överens med fantasternas.

Först och främst ser alla låttitlar ut som namn på islandshästar. Det är fint.

I övrigt tycker jag att all musik låter som ett vackert soundtrack till en isländsk film som handlar om en ensam ung man, vid namn Leifur, som lever med och för sin hästflock. Han rider kulle upp och kulle ner och ibland måste han gömma sig själv och alla hästarna i en grotta för att komma undan vulkanutbrott. En gång blir en liten häst sjuk men Leifur behandlar den med alla huskurer han känner till. Den lilla hästen är så nära att dö men så slår den upp ögonen, reser sig och blir frisk igen. En dag träffar Leifur den sorgsna flickan Salka. Kärleken bryter lös inom kort och de båda blir djupt föräskade och lyckliga. Till och med det mörka, tunga isländska klimatet verkar ljusna lite. De får två barn, en flicka och en pojke. Men plötsligt blir Salka sjuk och mörkret lägger sig igen, hon dör bara 37 år gammal. Leifur sliter vidare som ensamstående far och med sina hästar. Det är en sorglig men vacker historia, Leifur har fått en skärva av det underbara livet. Han har det till viss del kvar genom barnen, men det hela haltar utan hans älskade Salka. Filmen är fåordig, men känslorna förmedlas ändå, genom naturen och självklart musiken.

Vackert men sorgligt. Sigur Rós.

Dagens tidsfördriv:

                                        

Björne skriker och blodet spruter. Inget för känsliga med andra ord.
Mitt bästa är 87 träffar. Klå det!

Uppdatering kl 14:50 : nytt rekord är slaget, 91 träffar!

Uppdatering kl 15:14 : nytt rekord på 95 träffar. Björne är tuff och kaxig. Han skriker "Hårdare kan du!", "Ååh fegis!" och "Min mamma slår ju hårdare än du och snigel slår hårdare än du" fast att ögat är blått och blodet rinner ur nosen.

Uppdatering kl 21:41 : nytt rekord 97 träffar.