Jag överlevde fastan. Det var lite kritiskt kvällen dag 1 och morgonen dag 2 men sedan kom "lyftet" och allt kändes lätt igen. Måste säga att det känns stärkande att ha genomgått en sådan tvagning av kroppens insida.

Nu är Anders hemma igen. Fint är det! Som om inte det var nog lever vi dessutom samboliv på landet. Vi passar hans föräldrars hus med det hela katt, trädgård och bilar. Jag stortrivs trots myggbett, kattrivmärken och "hemmafru-känslan". Vi går ju om varandra mest varje dag eftersom Anders jobbar dag och jag kväll.

Idag har jag roat mig med att starta diskmaskinen, slängt kattens mat eftersom det var fluglarver i den, gått promenad i 2 timmar, lekt lite med katten och ätit frukost i trädgården.

Nu tror jag minsann det är dags att slänga ihop en kladdkaka. Sötsuget pockar lite för mycket på min uppmärksamhet. Eller ska jag bara lägga mig i solen i trädgården? Jag får nog fundera på saken en stund.

Första fastedagen. I hopp om att fräscha upp och rensa ur kroppen på onödiga gifter har jag gett mig på en 3-dagars-faste-kur. Jag har länge undrat om det kan ha någon märkbar effekt och har nu därför tagit tjuren vid hornen.

Först skulle man "trappa ner" vilket innebär att äta mindre än man normalt gör och helst mest frukt och grönt. Jag gick ut hårt och höll mig i princip bara till det och det gick förvånansvärt smärtfritt. Även dagen idag, alltså första fastedagen, började lätt. Drack vatten med glaubersalt som smakade fruktansvärt, framkallade spykänsla och startade vattenfall i tarmarna. Sen sög jag i mig örtte och joser stup i kvarten.

Kände mig stabil och hängde med Johan på en roadtrip. Först till polisen, Johan skulle förlustanmäla sin mobil. Sen Väla och fixa ny mobil. Jag ville också ha men nöjde mig med ett par spetsstrumpbyxor på rea. Slutligen hamnade vi på Maxi, jag var i akut behov av nya blomkrukor.

Efter lite buljong och örtte planterade vi om mina växter. En av dem fick till och med ett lyft med en blomsterpinne, som jag inte vet var Johan hittade, jag låtsades bara som om jag inte hörde att grenar knäcktes. Därefter kände jag mig fortfarande pigg så vi gick ut på en rask 1-timmes-promenad.

När man fastar ska man motioner och helst komma i svettning för att hjälpa utdrivningen på traven. Svettades gjorde jag och shit vilken pärs det blev. Musten gick bokstavligen ur mig (hehe, äppelmust är en av dryckerna jag lever på under kuren). När vi promenerat i cirka 30 minuter började det kännas som om benen gick av sig själva och medvetandet blev mer och mer frånvarande. Man jag kämpade på ändå.

Efter promenaden var jag dock tvungen att gå raka vägen hem och lägga mig och sova. Sedan fick jag ställa in besöket med jaccuzzibad hos mamma. Det kändes som värsta baksmällan, jag låg och tittade på tv i sängen utan att ens uppmärksamma vad jag såg eller hörde. Det kändes som om enda sättet att ta sig ur eländet var att avbryta fastan och gå till videobutiken och köpa godis. Som tur var vände det efter någon timme och jag kunde ta ett svettigt bad i badkaret istället med uppiggande oljor. 

Kvällens final blir nu skräckfilmen Rosemary's Baby. Är inte säker på att jag vågar se den själv men jag ska göra det ändå.

Most wanted just nu:
1 Anders
2 Glass 
3 Kanelbullar

Igår tog jag mig samman och reste till min älsklingsstad Köpenhamn. Kasst väder, men det spelar ingen roll. Köpenham erbjuder alltid på inspiration, shopping och välbehag oavsett väder, temperatur eller årstid. Bara att dra på gummistövlarna som de danska pigerne och inte låta sig hindras av några vattenpölar.
  

Unga designstudenter ställer ut på Illum.


Bagel med hummus och en exotisk banandricka till lunch .


Det kryllade av turister. Jag fick agera turistfotograf åt ett amerikanskt par och en staty.


Pianomannen satt och spelade. Vacker melankolisk klang. 

Jag hittade en bok om Marilyn Monroe, full med bilder av den bedorande stjärnan. I övrigt blev det inte så mycket shopping. Jag gick mest runt och sög in inspiration från männiksor, affärer och atmosfären.

Älskling, när flyttar vi?

I kväll var det dags att se Sex and the city-filmen. Jag gillade den. Biosalongen var fullsatt och jag såg inte en enda karl. Av skratten att döma var där heller inga. En sann tjejfilm med andra ord.

Efter filmen tog Emmi och jag en promenad ner till stranden.

Så här vart det där:

             

                        

Vi avslutade promenaden med att äta glass i självaste häslobacken:

            

Godnatt!

              

... de tillhör mig nu!

             

Sådär ja. Då har jag vinkat av min prins på flygplatsen. Nu ska han spendera två veckor på Azorerna.

Det känns kan jag konstatera. Men trots att det känns jobbigt känns det fint att det ändå känns så. Någon som förstår vad jag menar? 

Jag hoppas du får en trevlig och spännande resa Anders! Men jag kommer längta efter dig varje dag.

Som en skänk från ovan låg det senaste numret av ELLE innanför dörren nu när jag kom hem. Jag som trodde min prenumeration var slut. Uppmuntrande nog verkade numret till och med ganska spännande.

Så nu ska jag dricka kaffe, äta kladdkaka med grädde och läsa ELLE.

Anna-Karin och jag drog en repa på stan efter ett par timmar på stranden igår. Lite reashopping blev det.

Sen skulle jag ha lim till mitt klipp&klistra-pyssel. Och se vad jag stötte på.

                          
Två små underbara block. Så söta att jag inte kunde låta bli att kära ner mig. Nu är de mina och ska följa mig vart jag än går.

Lim blev det också. Så nu klistras det för fullt.